2019

Den 8/7 startade vår resa mot fjällen, vi planerade att sova ut på ett hotell som låg en timmes bilresa från där vi skulle starta vår vandring. Sagt och gjort, efter suttit i bilen och kört i ca 11 timmar så kom äntligen vi fram. Trötta och förväntansfulla, bortsett från de två som suttit längst bak. De var bara förväntansfulla.

Morgonen därpå var det dags! På Storulvån Fjällstation fyllde vi på med vatten och vägde in vår utrustning. Startvikterna vi bar på var:
Patrik 24 kg
Matilda 15kg
Darwin 5 kg.
Dagens slutmål var Sylarnas fjällstation och slå upp tältet vid foten av berget.
Vandringen startade med några kilometer genom fjällbjörkskog innan man snabbt hamnar ovanför trädgränsen. Första utmaningen är den långa gallerhängbron, här gäller det att hundarna tar det lungt så de inte skadar tassar eller klor.

Sen är det bara att följa den upptrampade leden och spångarna och njuta av naturen. Fjällbäckarna är perfekta ställen att fylla på vatten och även låta hundarna släcka törsten i. Dessutom denna gången fanns det snö kvar på vissa platser, till hundarnas förtjusning!
Sista utmaningen för dagen var att gå över en gallerbro med starkt forsande vatten under innan vi nådde den tänkte platsen för att slå läger inför de två kommande nätterna.

På onsdagen var det dags, mot Storsylen!
Lätt packning, endast det absolut nödvändigaste packades ner, på med selarna på hundarna och sen bar de iväg. Hundarna hade laddat om under natten och kändes starka inför den stora utmaningen. Den första sträckan gick genom den omtalade slottsdalen med glaciärsjön innan stigningen upp på första toppen började, Pyramiden, Där uppe kunde man njuta av milslång utsikt över glaciären och fjällen.Succesivt blev det  svårare terräng, med stora block och klättring där vi fick använda oss av både händer och ben för att ta oss fram. Väl uppe på den mellantoppen kunde vi se över till Norge och ta en vätskepaus, Den sista sträckan mot Storsylen var den absolut mest teknisk krävande biten, hundarna fick fundera mycket på hur de skulle sätta tassarna och fick förlita sig på oss. Men det var en otrolig utsikt där uppe på toppen,  Storsylen var fantastisk! Vi såg långt in i både Norge och Sverige och även Sveriges sydligaste glaciär. Syltoppen är 1762 m.ö.h och ligger på den Norska sidan.

Sen var det dags att påbörja klättringen neråt igen. Än en gång var det mycket samarbete som krävdes mellan oss och hundarna, och m0ttot var "ett steg i taget".
Vi tog en annan väg ner, en brantare men kortare sträcka på stenblock. Längre ner på den brantare sträckan kom sen massa snö och vi tog tillfället i akt att åka pulka ner för en bit av berget. Sagt och gjort så satte vi oss och sen bar de iväg, hundarna superlyckliga att få springa i snön och sträcka ut!
Resten av vandringen tillbaka till tältet var förhållandevis enkel.
Den kvällen somnade hundarna snabbt och gott under tiden vi åt mat och de var nöjda med att få gå in i tältet.

På torsdagen packade vi ihop och vandrade tillbaka till Storulvån samma väg som vi kom ifrån, trötta och nöjda. Väl framme vid bilen så var det två hundar som hoppade in, suckade och somnade direkt.

Denna typen av vandring där vi alla jobbar som team och kommer nära inpå varandra stärker banden, och både man själv och hundarna utvecklas mentalt som fysiskt.
Det man inte får glömma när man går denna vandringen är att man rör sig i ett naturreservat samt renskötselområde, så hundarna ska hållas kopplade.

Vi hade inte perfekt uppladdning de sista veckorna innan avfärd då jag fick en flygtur från hästryggen och skadade ryggen illa, så vill tacka Marie som tog sig tid att sätta laserbehandling på min rygg. Tack vare den behandlingen, positiva starka hundar, en pojkvän som ställde upp och stötta samt en enorm envishet så blev detta en rikigt härlig semester på fjällen OCH berget. Och vi ser  fram emot nästa äventyr!

Teamet denna gången bestod av Segra, Darwin, Patrik och Matilda



*Bilderna och filmerna får ej delas eller sparas ner!*

Läs hela inlägget »

Hur ofta fystränar du aktivt din hund med hjälp utav en trappa?
Övningen i sig kan kanske tyckas vara enkel att bara skritta upp för en trappa, men det är här du bygger grunden! Tänk efter och se gärna på videoklippet, vad krävs för att en hund ska kunna ta sig an en trappa? Gå själv långsamt upp för trappan och känn efter hur din kropp arbetar i varje steg du tar.

Styrka, koordInation och kondition är dom viktigaste byggstenarna och en bra grund är A och O för att förhindra och undvika förslitningar eller andra typer av skador. Går hunden ytterst sällan i trappan gör dessa tillfällen varken till eller från, men jag som bor på tredje våningen i ett lägenhetsområde utan hiss planerar min vardag och hundarnars träning därefter.

Tårtan, det senaste tillskottet i familjen är  nu en valp på 5 månader som håller på och växer och bygger upp sin kropp, därför ska man alltid ta det varsamt och försiktigt! Inte att förväxla med att inte göra något, för våra hundar är inte gjorda utav porslin, men det ska ske med sunt förnyft och i mindre skala för valpar, unghundar och även hundar som är i dålig kondition/otränade. Till exempel trapporna, detta tränas in försikigt och succesivt:

Vecka 1                 Max Prova några steg
Vecka 2 Max prova några steg- en trappa
Vecka 3 Max  en trappa
Vecka 4  Max 2 trappor/ max några steg ner
Vecka 5  Max 3 trappor/ max en trappa ner
Vecka 6  Max 4 trappor /max två trappor ner
Vecka 7                                               Max 5 trappor /max tre trappor ner


Ungefär så här har det sett ut för oss dessa veckor Tårtan bott hos oss, hon var 14 veckor när hon flyttade, hade hon varit yngre hade vi burit henne och att hon bara fått prova några steg under en längre tid. Vill poängtera att hon inte utför någon fysträning, utan att hon får gå i trappan på valfritt sätt! Även att hon varje gång hon behöver gå ut inte behöver gå upp/ner heller, utan detta sker 1-3 ggr/dagen ungefär beorende på vad som annars hittas på om dagarna och så lyssnar jag på när hon är trött och inte vill gå också.

Läs hela inlägget »